VERKLIGHETENS VARGAR  

Verklighetens vargar
sliter i min kropp
Hänsynslösa käftar
tuggar på mitt hopp

Än en gång jag tvingas
blotta den jag är
Kan ej längre dölja
oron som jag bär

Djupt i själen gömmer
sig mitt inre barn
Fången sedan länge
uti rädslans garn

Nu är tid att låta
barnet frihet få
Tid att låta modet
in till själen nå

/Annika Strömberg 2003