|
VERKLIGHETENS VARGAR
Verklighetens vargar
sliter i min kropp
Hänsynslösa käftar
tuggar på mitt hopp
Än en gång jag tvingas
blotta den jag är
Kan ej längre dölja
oron som jag bär
Djupt i själen gömmer
sig mitt inre barn
Fången sedan länge
uti rädslans garn
Nu är tid att låta
barnet frihet få
Tid att låta modet
in till själen nå
/Annika Strömberg 2003
|